Ni hittar mig på weebly framöver! 
http://emmaodd.weebly.com

Har fått lite nya bilder på tyskungen från uppfödaren :D

 

Jag har fan lite beslutsångest över mitt namnval till tyskungen. Ska han verkligen heta Modig? De är så jävla fint. Det är så jävla coolt. Jag älskar det och det är klockrent. Men, de känns ändå lite "men". Jag var ju lite snabb att bestämma mig för det, just eftersom att "Courage" & "Modig" klaffar bra. Jävligt bra. Men varje gång jag säger "Modig" när jag pratar om honom får jag en lite lustig känsla. Det känns ju konstigt. Jag måste kanske tänka över namnvalet ändå. Har ju tid på mig, så att säga. Han är ju bara 5 veckor ;D Han ska heta Courage i stamtavlan i vilket fall, de ska han :) 

 

Så, ska Modig heta Modig?
Jag tar tillbaka mitt namnval för tillfället. Sen får vi se vad han döps till när han kommer hem :) Hädanefter kallas han för tyskungen och enbart tyskungen.

Dör han nu? Dör min hund nu? Vad fan gör jag då?
Inatt fick jag uppleva nått alla hundägare fasar. När jag satt med mina vänner på tåget hem efter att ha varit på en mindre fest började Midas må väldigt illa, tappa kroppskontroll och medvetande. De första vi märkte var att han fick kvälvningar, sen gick det bara utför. När jag kom hem var han nästan helt borta. Han kunde inte stå upp, han fick ryckningar i kroppen och kunde inte hålla upp sitt huvud, så jag och min syster satte oss i en taxi till Bagarmossens djursjukhus direkt. Under taxiresan (som kändes som en evighet) satt jag och ständigt kontrollerade att hans hjärta fortfarande slog och att han fortfarande andades. Jag kramade honom mot mitt hjärta som om de va sista gången jag skulle få hålla honom. Det enda jag kunde tänka var "Vad gör jag om han dör? Vad gör jag om min hund dör?". Jag har inget svar på den frågan. Vad skulle jag gjort? En stor del av mig hade dött med honom. 

 

Tiden gick så jädra sakta.
När vi kom fram till Bagis fick vi sitta och vänta en stund innan en veterinär kunde komma ut och titta på honom. Redan då såg jag att han vaknat till, och blev lite lättad över att han verkade börja återhämta sig. Veterinären sa att han visade symptom som om han skulle vara förgiftad/drogad/hög och tyckte vi skulle avvakta lite och se hur vi skulle fortsätta då hon inte bedömde läget så akut att de va bråttom att få in honom. Vi satt kvar ett tag, och under tiden blev Midas så pass bra att han orkade gå runt i rummet och nosa av. Han blev tom så pigg att när veterinären kom tillbaka andra gången blåste han upp sig som den lilla vakthund han är och "skällde ut" henne med sin gamla vanliga attityd! :D De var då den riktiga lättnaden kom. Jag känner Midas utan och innan, och det här var ett tecken på att allt gick åt rätt håll, så vid kl 5 kunde vi åka hem.

 

Nu återstår bara frågorna jag aldrig kommer få svar på. Vad har han fått i sig och när? Vart hittade han de? Hur mycket? Kunde han ha dött? Var de en drog? En medicin?  

 

Innan du kollar på filmen!
Den här filmen är filmad i somras och har en liten historia till sig som egentligen är obligatorisk för att man ska förstå de roliga med filmen ;) Jag hade en katt tidigare, och med de självklart en kattlåda i badrummet. Midas hade såklart fått upp ögonen för kattbajs. Han tyckte de var otroligt gott att äta och började smyga in där för att sno lite med jämna mellanrum. Jag fick dock flera tillfällen att komma på honom och informera honom om att de inte var tillåtet, så vid det här laget när den här filmen spelades in så visste han att han inte fick äta kattbajs ;) Så, här händer det alltså en dag när jag ligger i soffan att Midas kommer smygandes ut från badrummet (dörren längst bak i bild) mot mig ut i vardagsrummet, och jag ser direkt att han har en bajskorv i munnen. Jag säger "näää, blääää" med den mest besvikna röst ni kan tänka er. Midas släpper bajskorven där han står & går och lägger sig nedanför mig på mattan, blundar med nosen rätt ner i mattan mellan benen. Sjukt besviken verkligen. Hahaha! Min älskade lilla hund xD

 

 

 

Är det okej att låta sina hundar jucka på föremål?
Nej, jag tycker inte det. Men, haha, men .. Midas gör det ibland. Inte för att han är kåt utan för att han är så otroligt jävla häftig ;) De roliga med det är att varje gång han gör de, är de på hans nalle (som btw är typ lika stor som han själv) och alltid står han och nallen i precis rätt position. Han har den antingen i missionären eller bakifrån, helt rätt vänt. Han råkar aldrig jucka på dens huvud eller helt snett. Haha, de är så jävla roligt när man kommer på honom med att jucka på sin nalle. Han stannar upp och ser ut som han frågar vad de är som inte ser bra ut ;) "Fattar ingening".

 

Igår morse vaknade jag i mitt eget kallsvett.

Trodde jag, tills jag insåg att de inte alls var svett utan Midas som kissat i sängen. Och där låg jag, i kisset, medan Midas låg så nöjd och sov på den andra sidan av sängen. Haha, ibland vet man ju inte om man ska skratta eller gråta ;) Lördagmorgon och allt.

 

Inte ens i sängen. Mina hundar är alltid så pass rumsrena att jag vet att de inte skulle kissa eller bajsa inne "med mening", som tex revirmarkera. Jag har alltid i åtanke att någonting självklart ligger bakom. Man kan ju tänka sig själv om man har ont i magen tex. Man kan ju inte hålla sig om man måste gå. Jag kan även vara dum att ge Midas sin middag lite försent vissa dagar och sen går vi och lägger oss direkt. Vilket såklart kan göra att han blir kissnödig på natten. Olyckan är ju lätt där, i en sån situation.

 

Hädan efter blir de lite bättre koll från min sida. De vore ju trevligast om de inte hände igen ;)

 

En boxer/ambull tjej på 3 år, som har tagit en stor plats i mitt hjärta. Det jag älskar mest med Abby är att hon alltid vill lära sig någonting nytt, & smart är hon också! Spexa tycker hon också är kul!

 

Hur många kallar egentligen sin hund för "den"?
Jag läste precis en annons på blocket där ägaren beskriver sin hund som "den". Den kan skänka riktigt god glädje någon annanstans samtidigt som den kan ha ett bättre liv själv. Ni kan gärna ha den på prov. Haha, jag tycker det är lite roligt. Det låter mer som att en cykel ska omplaceras än en hund. Jag vet inte om jag någonsin hört någon kalla sin hund för "den" förut. Man brukar ju säga "han" eller "hon". Eller åtminstone "hunden", framför "den".

 

Brukar ni kalla er hund för "den"? :)

Nu ska jag och byrackorna ut på en skvaller-promenad. Som belöning har jag med grillad kycklig idag = poppis. Har undvikit att gå långt tidigare idag för att de varit så jädra varmt! Jag är inte värmens största fan, och det är inte Midas heller vad gäller att gå i värmen ;)

 

Just nu är jag så nöjd med livet. Jag har Midas - världens bästa chihuahua. Jag har Niklas - världens finaste pojkvän. Jag bor med min underbara syster Linn som flyttade in hos mig förra veckan. Jag har hittat ut ur min 4 år långa mardröms-labyrint i hundvärldens täta djungel & sist men inte minst - snart har jag min högst efterlängtade schäfervalp i min famn <3

 

Igår föddes en kull med 5 hanar & 2 tikar på en kennel i Portugal som jag haft kontakt med sen ett tag tillbaka. Nu väntar jag ivrigt på besked om långhår! Troligen vet man inte säkert förens i slutet av månaden men uppfödaren skulle hålla mig tätt uppdaterad. Underbar uppfödare! Tänk om min lille knoddas finns i den kullen :D Glädjen laddas inombords, redo att släppas ut vid gott besked.

 

Denna dag har minst sagt spenderats åt att tänka efter ordentligt. Någonting jag brukar vara mindre bra på ;) Tankarna går lite kring om jag ska köpa en svensk hund eller om jag ska importera istället. Jag har "tingat" en valp från en svensk kennel men med närmare eftertanke så kanske jag hellre vill importera från Tyskland, Portugal eller Storbrittanien istället - vilket jag varit inne på tidigare. Jag har iallafall mejlat lite kennlar jag gillar i dessa länder och väntar på svar från dem innan jag bestämmer mig närmre. Saken är ju den att det är lite skillnad på schäfrar i sverige och schäfrar i andra länder. Man har lite större utbud i utlandet tycker jag :) Vi får se hur det blir :D

Idag har min bästa Abby kommit till mig för att bo här i 3 veckor. Abby är en av våra dagishundar på jobbet, och helt klart en utav mina absoluta favoriter :) Anledningen? Den här hunden har hjärna! Jag älskar hundar som älskar att lära sig nya saker. Så, vad kan man hinna hitta på med en Abby på 3 veckor? Lära henne bära och slänga sin bajspåse, lydnadsklass 1, lite träning på hundmöte .. & lite omvänt, lära pojkvän älska Abby ;) Målet är att iallafall komma på en bit på vägen, haha!

 

 

Det finns olika typer av hundägare.

 

Jag tycker att väldigt många är den typen som håller fast vid den hund dem skaffat oavsett vad som händer. Dem tycker att skaffa hund & skaffa barn går hand i hand och att de är hemskt elakt mot hunden (och uppfödaren?) att omplacera - även om man har problem, inte trivs ihop, vardagen inte fungerar etc. Ett tag kändes de som jag är den enda på jorden som tänker annorlunda.

 

Jag tycker inte det är nått fel med att inse att en viss hund inte passar en. Jag tycker inte de är fel att omplacera när relationen brister och man inte kan vara den bästa för just den hunden. Det kan handla om att man skaffar en ras som visar sig inte alls passa en, att man skaffar en individ som man inte alls känner kemi med eller förstår sig på, att man inte lyckas lösa ett stort problem, eller att man helt enkelt inte har tid och ork för vad hunden kräver. Då tycker inte jag att de finns nån anledning att ha hunden kvar. Det finns nån där ute som är perfekt för den hunden. Man kan inte veta säkert vad som passar en innan man provat, & faktum är att man lär av sina misstag. Hur lång tid de tar innan man hittar rätt är upp till var och en.

 

Jag tycker man ska hålla fast vid den hund som är perfekt för en. Vissa hittar säkert den hunden hur lätt som helst, men för vissa kan de ta tid. Vissa måste helt enkelt prova sig fram & det är självklart både synd och tråkigt. Men det är inte fel. 

 

Man får inte glömma att alla människor är olika. Vissa är inte alls känsliga eller kräsna & vissa är väldigt känsliga eller kräsna. Vissa är säkra på sin ras & andra är inte. Alla hundmänniskor kommer aldrig dela samma åsikter. Våra hundraser är dessutom framavlade för olika saker och passar inte alla. 

 

Så till alla hundägare där ute som fått omplacera för att hitta rätt - det är vad du känner som spelar roll. Det kommer alltid finnas folk som är emot omplacering, men alla kan/vill inte ha en hund i ~12 år som man av någon anledning inte klarar av eller trivs ihop med till 100%.