Detta läste jag om idag på vägen till jobbet.

Jag tycker det är vidrigt och vill dela med mig av detta till alla hundägare! Jag kan utan tvekan säga att jag aldrig mer kommer ge mina hundar tuggben av råhud. Det första jag ska göra när jag kommer innan för dörren hemma idag är att slänga allt jag har.

Vi förgiftar våra hundar utan att veta om det.

Råhuds produktion börjar på ett slakteri eller en utsmältningsanläggning där den separeras från djuren och konserveras med natriumklorid i minst 18 timmar. Detta för att skydda dem mot bakterier och röta. Efter att hudarna konserverats med salt packas dem i lastbilar och fraktas till hamnen där de lastas i stora containrar och exporteras med båt ut över världen. Det kan ta allt från några veckor till flera månader innan hudarna kommer fram till deras slutdestination - ett garveri. Där ska hudarna med hjälp av kemiska processer göras till läder. Oftast när hudarna kommer fram är de stenhårda och smutsiga. Därför kalkas de så fort de kommer till garveriet. Det innebär att hudarna läggs i en basisk lösning av natriumsulfid (eller arseniksulfid i vissa länder) och kalk. Denna process mjuknar upp hudarna, förstör cystin i proteinerna och avlägsnar håret. Sedan måste hinnor och kött- och fettrester skavas bort från hudarna. Och när de blir rena måste kalken avlägsnas. Så hudarna utsätts för en till kemisk process - avkalkning. Efter det delas hudarna i två lager: överhud och underhud. Överhuden är det som blir senare till bilsäten, bälte, möbler och skor. Medan underhud är det som blir till tuggben (i "naturlig" färg). Efter splitting rengörs hudarna med en lösning av natriumklorid och svavelsyra för att minska deras pH-värde och förbereda dem för garvning med kromsulfat. Sedan höjs hudarnas pH-värde tillfälligt tillbaka och de eftergarvas. Efter det återställs fettnivåerna och pH-värdet sänks på nytt. Slutligen torkas hudarna, skärs och sorteras efter kvalitéer. Alla små bitar och remsor som inte har något värde, pressas ihop och återanvänds som tuggben.